"Skolkocken" på besök hos "Kökschefen"

Idag har jag tillsammans med mina kollegor i skolköket varit på besök på Sveaköket i Västerås och deras kökschef Patric Gill, även känd som bloggaren "Kökschefen".
Precis som mig så vill han förändra den offentliga måltiden sett ur ett helhetsperspektiv, i hans fall handlar det om ett sjukhuskök och i mitt fall ett skolkök.

Sveaköket ligger i anslutning till Västerås sjukhus och varje vecka producerar de ca 30 000 portioner mat. Då mycket av deras mat transporteras vidare till andra sjukhus så arbetar de med cook-chill metoden. Dvs att maten kyls ner snabbt när den är färdiglagad vilket möjliggör att smak och näring bibehålls bättre än vid långvarig varmhållning som skulle vara alternativet.  I det här köket jobbar man verkligen med matlagning från riktiga råvaror, färsk fisk och KRAV-märkt kött är några av de produkter som används. Borta är pulvermoset och
pulversåserna. Självklart har även de sina begränsningar och
ex pannkakor är något som köps färdigt. Men om man
jämför med många andra sjukhuskök så ligger de långt före. Syftet med att besöka ett sådant här kök är att se hur de jobbar logistiskt för att få arbetsgången att flyta på, från att råvarorna packas före tillagning till att utleveransen
sker. Något som är tillämpningsbart även på vårt kök. Nu skulle jag kunna berätta mycket mer om hur de jobbar men det kan ni läsa om själva på deras hemsida.



Det som var mest intressant med studiebesöket var nog att få träffa en likasinnad i Patric som precis som mig strävar efter att sudda ut gränserna mellan den offentliga måltiden och restaurangmåltiden.

• Varför ska man få en sämre mat när man äter offentligt? 
• Går det inte att laga mat i storproduktion på samma sätt som man gör i restaurangkök? 
• Varför läggs fokus så mycket på näringen och inte på upplevelsen? 
• Varför kan man inte fokusera på gästen mer i de offentliga köken? 

Det var bara några av de frågor som vi hann med att diskutera under vårt besök hos honom. Jag tror inte att vi kom på någon lösning direkt men däremot att viljan att förändra fanns hos oss båda.

Innan vi lämnade Sveaköket lovade han att komma förbi oss på Guldtuppen för att se hur vi jobbar med att skapa en måltidsupplevelse i skolan och förhoppningsvis kan vi fortsätta våra diskussioner då. Att på detta sätt möta andra med likvärdiga problemställningar är nyttigt och något som kan hjälpa mig i mitt fortsatta arbete.