Ju fler kockar desto bättre soppa

Som jag berättat i tidigare inlägg så är Danderyd en kommun där ansvaret för skolrestaurangens verksamhet ligger på rektorns ansvar, vi har alltså ingen kostchef i vår kommun som samordnar verksamheterna. Det har självklart sina fördelar men även nackdelar. För att nå ut med vad som behöver förändras för att underlätta vår verksamhet så måste politiker och styrande i kommunen påverkas, något som jag fått höra från annat håll under en lång tid. Men att hitta kanalerna för detta tycker jag inte är det lättaste. Men så dök en chans upp.

I början på året fick jag en förfrågan från kommunens miljösamordnare om jag kunde tänka mig att ställa upp och laga lite mat till en workshop de skulle ha med tjänstmän och politiker. Ämnet för workshopen var miljöarbete och de ville att maten som skulle serveras skulle återspegla detta. Eftersom de visste att vi arbetar hårt hos oss med KRAV/Eko/MSC samt att laga resurssnål mat med kretsloppstänk så gick frågan till mig. Jag plockade med mig min kollega Henrik Bergström från Vasaskolan som fortsatt det arbete som jag startade under mina år där och även utvecklat det på många punkter. Så det kändes som ett självklart val att få med även honom.
Efter lite bollande av idéer kom vi fram till att vi skulle laga upp varsin soppa samt servera bröd och tillbehör till dessa. Henrik hade en fiskgryta baserad på KRAV-märkt och MSC-märkt fisk samt KRAV-godkända råvaror i sin frys som han omvandlade till en soppa, han fixade även ett surdegsbröd på KRAV-cerifierade råvaror. Själv lagade jag till en morotssoppa till eleverna denna dag och såg till att göra så att den även skulle räcka till kvällens arrangemang. Soppan var gjord på följande vis:

- Morotssoppa med chili och ingefära

Innan vi gick på ledighet frös vi in lite strimlade morötter (KRAV) och vitkål (KRAV) som inte gick åt. Dessa fräser vi idag på i rapsolja (KRAV) tillsammans med lök, vitlök, samal oelek och ingefära. Därefter slår vi över vatten, tillsätter lågsaltad grönsaksbuljong (KRAV) samt mixade bönor (KRAV). Det får sedan koka upp och koka en stund innan vi rör ner kokosgrädde och mixar soppan. Därefter smakar vi av med mer kryddor innan servering.

Till den hade jag även gjort en persiljeolja på persiljestjälkar/kvistar, oljan från soltorkade tomater, vitlök, salt och rapsolja (KRAV). Även det ett sätt att ta vara på sådant som annars ofta bara hamnar i soporna.

Väl på plats på Djursholms slott som är Danderyds kommunhus och mötesplatsen för kvällen så dukade vi upp vår mat samt serverade den men var noga med att inte berätta för mycket om hur den var gjord eftersom deltagarna fick till uppgift att fundera över på vilket sätt kvällens mat tog fasta på miljötänket.

När så alla ätit sig mätta fick vi sedan en chans att inför hela gruppen på ca 50 personer prata om maten vi serverat men även om hur vi arbetar i våra skolkök och vilka förutsättningar vi behöver för att kunna arbeta på detta sätt. Vi var även noga med att belysa att det finns tydliga skillnader i kommunens olika verksamheter både när det gäller förutsättningar och utförande. Och att det krävs kommunala riktlinjer när det gäller den offentliga måltiden för att utjämna de skillnader som finns - dock var vi tydliga med att vår önskan var att alla skulle sträva uppåt och framåt. 

Så nu återstår det bara att se om vårt anförande igår ger några positiva ringar på vattnet, eller om det beröm vi fick för det arbete vi gör bara var ett beröm och inte en inspiration till de styrande i kommunen att förbättra förutsättningarna för alla oss som varje dag ser till att gästerna inom skola och omsorg får en bra måltid.

Men en sak är jag redan säker på, det var inte sista gången jag och Henrik samarbetade för att lyfta fram kommunens måltidsverksamhet. Så just i detta fallet gäller uttrycket: Ju fler kockar desto bättre soppa.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

Eller så hittar du mig på twitter och instagram under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken http://instagram.com/skolkocken

Vegetariska världsdagen - dagen efter

I går var det den vegetariska världsdagen. En dag skapad för att lyfta fram den vegetariska kosten, men även för att uppmärksamma hur stor köttkonsumtion som finns i västvärlden. I Sverige är rekommendationen att man inte ska äta mer än 500 gram tillagat rött kött och charkuterier i veckan. Men i dagsläget äter mer än 70% av männen och 40% av kvinnorna en större mängd än det. Sedan 90-talet har den svenska konsumtionen av kött ökat med 40%. Så något måste göras för att vända dessa siffror och där kan vi som arbetar i skolkök bidra genom att visa att det finns god och näringsriktig mat baserad på vegetabiliska produkter. Så när det nu var denna vegetariska världsdag så hade jag en förhoppning att få se flera goda exempel från de skolrestauranger jag följer på facebook och instagram. Och jag blev både glad och besviken på samma gång. Det var många som passade på att servera en vegetarisk huvudrätt men när det kom till vad den bestod av så var det skiftande utbud. Allt från mat lagad från grunden till de färdigköpta potatisbullarna.

Hos oss på Restaurang F har vi bestämt att vi en gång i veckan ska ha en vegetarisk huvudrätt. Egentligen inget konstigt i sig, vi har ju en dag där fisken är huvudråvara osv. Det viktiga är egentligen att inte lägga för mycket fokus på det, inte basunera ut att idag är det minsann vegetariskt, i vissa fall kanske man till och med skriver att man har en köttfri dag. Brukar ni göra det när ni har fisk på menyn? För det är ju också en köttfri dag.
Många av landets skolrestauranger gör som vi och serverar riktig vegetarisk mat där ex baljväxter av olika slag utgör proteinkällan. En väg som möter en del motstånd, en väg som kräver att man kämpar lite för att nå fram till gästerna och en väg som kräver en övertygelse om att det man gör är bra. Sen finns dem som kör fuskvägen, de som passar på att säga att man har vegetariskt när det är pannkaka eller potatisbullar på menyn. Och sist ut har vi de som kör genvägen och det är den som det här blogginlägget egentligen handlar om. De som väljer att servera färdiga produkter som ser ut som och smakar som kött/fisk/fågel, gärna med ett tjockt lager panering på. Gärna med ett namn som inte signalerar om att det är en vegetarisk rätt.
Om man går till en vuxen människa som valt att bli vegetarian och frågar om de vill ha något som ser ut som och smakar som kött så är jag ganska säker på att det säger nej. Så varför envisas då producenterna med att tillverka dessa produkter? Jo för att det finns en massa kunder där ute som hittat ett enkelt substitut för det som plockats bort från skolmenyn i ivern att hänga med i utvecklingen. Att när man inte kan ha kött på menyn så letar man fram en produkt som man tror att barnen kommer att gilla istället, det bästa är om de inte märker att den är vegetarisk för då har man ju lurat dem att äta något som är nyttigt och bra för miljön. Men har man nått fram då? Har man fått dem att inse att det inte är så dumt att äta vegetariska alternativ? Nej, man har bara lurat dem för stunden.
Dessutom så är det ofta helfabrikat det handlar om. Färdiga produkter som bara är att lägga upp i bleck, stoppa in i ugnen och sedan servera till gästerna. Ingen egen matlagning, ingen egen omsorg och ingen egen kunskap om hur man lagar bra och god vegetarisk mat krävs. Befinner man sig i det läget tycker jag man ska ta sig en funderare vad målet med den vegetariska måltiden är. Om den inte har ett större syfte än att få in en vegetarisk rätt i veckomenyn. Kan det inte vara så att det är meningen att vi inom skolköken har en uppgift att skapa en förståelse för varför man lagar vegetarisk mat, att grönsaker och baljväxter faktiskt kan vara goda utan att det finns en gnutta kött med i bilden.
Så kasta ut det där vegetariska kopiorna av animaliska produkter och börja fundera på vilken riktig vegetarisk mat ni kan erbjuda. Jag vet att det inte är lätt att göra, jag har varit i er sits men när vi tog beslutet att laga mat från grunden hos oss när det kom till färsbiffar, köttbullar och annat så kunde vi inte lägga fram industritillverkade biffar eller nuggets gjorde på vegetabilier. För något som jag också upptäckt är att ingrediensförteckningen på dessa färdiga vegetariska produkter har en tendens till att vara "värre" än de som finns på de animaliska produkterna. Så tveka inte nu utan ta steget fullt ut och ersätt det färdigköpta med härliga egenlagade vegetariska rätter. Har ni svårt att hitta på något bra själv så svämmar internet över att goda exempel! Och man behöver inte börja med att göra egna biffar det första man gör, satsa istället på en god pastasås eller varför inte en mexikansk böngryta.

Kikärtsbiffar
(Malda kokta kikärtor, kokt couscous, ägg, vitlök, chili, persilja, salt och peppar)

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter och instagram under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken http://instagram.com/skolkocken

Glöm inte att lära barnen om matens ursprung

Något som blivit tydligt för mig under de tre år som jag nu snart arbetat i skolans värld är att många barn saknar kunskap om råvarornas ursprung. Att det som syns på utsidan inte alltid gör att innehållet är detsamma utan kan variera. Att korv är gjord på kött från gris, att panerad fisk inte simmar omkring med bröd runtom sig i vattnet och att ost görs av mjölk som i sin tur kommer från kon. Bara för att ta några exempel.

Jag tror även att många av dagens barn saknar förståelse för och kunskap om matlagning. Det kan väl finnas många orsaker till det varav det faktum att hemkunskapen sakta men säkert håller på att försvinna är en stor del av det. Men sen är det ju viktigt att barnen får vara med och delta i matlagningen som sker inom hemmets väggar. Det är även viktigt att man som vuxen tar sig tid att diskutera matens ursprung med barnen, oavsett om det är i rollen som pedagog, skolkock eller förälder.

Något som jag gjort i några år med min dotter är att plantera morötter på våren så att hon förstår vilken tid och vilken process som ligger bakom något så enkelt som en morot. Att inse att moroten inte bara dyker upp i affären och skapas på några minuter tror och hoppas jag ger henne en ökad förståelse och respekt för maten som stoppas i munnen.  

Så nästa gång det är dags att laga mat bjud in barnen att hjälpa till, diskutera med dem var råvarorna kommit från och vilka processer som krävts för att skapa dem. Om vi inte ska förbruka jordens resurser i förtid är det dags att utbilda den kommande generationen i tid om hur man tänker smart när det gäller mat. Samt att ge dem kunskap att göra smarta val när det är deras tur göra valen på egen hand.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Var hamnar dina rester?

Som ni kanske märkt så har det inte blivit så många matinlägg under veckan som gått och orsaken till det är enkel - vi har ätit rester. Oftast när jag lagar mat så blir det en eller två portioner extra, för det mest omvandlas de till en matlåda till min fru (jag behöver ju inte ta med mig en sådan). Men sen händer det att mängden som över är större/mindre än det och då hamnar det oftast i frysen. Ibland kan det ligga 3-4 små byttor med sås av olika slag som tillsammans får bilda en helt ny sås. Eller så kan det handla om lite pasta som blivit över; grunden till en pastagratäng. Eller så har vi den svenska klassikern pytt i panna, denna rätt som till mångt och mycket bygger på rester.

På många ställen drivs det olika kampanjer som syftar till att vi ska använda våra rester istället för att kasta dem i soptunnan. Uppskattningsvis kastar varje svensk ca 100 kilo mat/år dvs mellan 10-20% av den mat som köps hem. Ser man till hela konsumtionskedjan så är siffrorna än större, nästan 1/3 del av allt livsmedel hamnar på soptippen istället för på tallriken.

(Bild lånad från Östran.se)

 
I den skolrestaurang som jag ansvarar för gör vi vårt bästa för att minska matavfallet. Vi har på olika sätt uppmanat våra gäster till att kasta mindre mat, bl.a. genom att anordna en tävling där en godkänt slutresultat ger en dessert i belöning. Men även vi i köket jobbar hårt för att minska svinnet på olika sätt. Det handlar även där mycket om att tillvarata rester och hantera livsmedlen på rätt sätt. Att anpassa menyn efter vad man har hemma i förråd och frysar istället för tvärtom. Ibland kör vi buffédagar som lunch, det handlar helt enkelt om dagar där vi servera små mängder av många olika rätter som ett sätt att bli av med rester av olika slag. Men precis som i övrigt när vi serverar mat så handlar det om att laga till dessa med samma känsla och respekt för råvarorna.

Så innan du kastar dina rester i soporna fundera än gång till vad du kan göra med dem. Men det handlar inte bara om att ta vara på resterna, det är lika viktigt att ta vara på de råvaror man köper hem. Att ha koll på bäst före-datum och använda dem innan de blir dåliga. Om du tänker på rätt sätt kommer du också snart upptäcka att plånboken räcker längre varje månad.

Jag bjuder på några länkar till sidor där man tagit upp kampen mot matsvinnet, och kommer med förslag och idéer hur man kan tänka.


Anna-Maria Corazza-Bildt:s upprop: Basta till matsvinnet (Facebook)

Konsumentföreningen Stockholms kampanj: Släng inte maten! (Facebook)

Lantmännens "Pizzamodellen" - använd dina rester till en pizza istället för att kasta.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

En dag i pastaland

I torsdags var jag i Järna tillsammans med många av mina kökskollegor från de offentliga köken i Danderyds kommun. Målet för besöket var Lantmännens fabrik på orten som producerar havregryn, frukostflingor samt pasta. Det var främst för att se hur pastan skapas som vi gjorde resan, en resa som helt företogs med hjälp av kollektivtrafiken. En av nackdelarna med att inte ha en kostchef i kommunen, vi får helt enkelt ordna ersättning för sådana här resor helt själva och då blir det lättast för de flesta att använda sitt eget SL-kort. Men nog om det, efter att ha färdats med både pendeltåg och buss var vi slutligen i Järna, där mötte vår säljare Margareta Tedenbäck upp oss och en rask promenad senare var vi framme vid fabriken. Efter lite kaffe och smörgås så fick vi en stunds information från fabrikschefen. Den handlade både om Lantmännen Ceralia i stort och fabriken i synnerhet, en mängd fakta som jag inte tänker tråka ut med er här. Men för er som inte vet det ägs företaget av Sveriges bönder och det är bland annat deras produktion som förädlas i fabriken. 

 Efter denna information blev det så dags för oss att få en rundvandring i fabriken. Vi delades upp i 3 grupper och min grupp inledde i havrekvarnen som kan sägas var fabrikens hjärta. Mycket av de som tillverkas där baseras på den havre som kvarnen hanterar, speciellt när det handlar om de olika typer av frukostflingor som tillverkas. En speciellt produkt som ingår i produktionen är START, denna frukostflinga är dock hemlig när det gäller tillverkningsprocessen så där fick vi inte möjlighet att kika in. Men i övriga fick vi se hela kvarnen, samt en del av både tillverkningen och packningen av olika frukostflingor. Vi fick t.ex. chansen att smaka på helt nytillverkade havre-flakes. Det som var ganska tydligt är att hela denna fabrik är en ett enda stort maskineri som precis som all annan processindustri styrs med hjälp av datorer numera. Men det är ganska fascinerande att se hur denna fabrik är uppbyggd och hur alla processer hänger samman för att i slutändan skapa en produkt för konsumenten.


När vi var klara på frukostsidan så gick vi över till den del där pasta tillverkas. Kungsörnen är störst i norden på alla slags pasta förutom spaghetti där Barilla är den största tillverkaren. Men det är ganska intressant att tänka att alla den pasta som vi använder i vårt skolkök faktiskt är närproducerad. Precis som när det gäller flingorna så är pastatillverkningen en processindustri där det mest av tillverkningen sker i slutna system. Det enda vi kunde se av själva pastan var när det just hade blivit tillskuren och var på väg in i torkningsprocessen. Och det är torkningen som är det komplicerade när det gäller tillverkningen av "torr" pasta. I övriga bestod pastaavdelningen av en komplicerad packningsprocess.

Som jag tidigare nämnde så märks det att det är en fabrik, mycket av tillverkningen sker i slutna system och på detta sätt var studiebesöket lite tråkigt. Men samtidigt var det intressant att se hur de produkter som vi använder i vår restaurang tillverkas för att få förståelse för den komplexa process som ligger bakom varje bit pasta. Något som gör att man vill behandla den med än mer respekt samt se till att inget går till spillo.

Något som inte handlade om tillverkningen i första hand men ändå var mycket imponerande var deras tänk om hur man kan vara självförsörjande när det gäller industri. För några år sedan insåg man att de skal som finns på havren och som rensas bort i tillverkningen av havregryn kunde användas för att skapa energi. Man har installerat två förbränningspannor som tillsammans hjälps åt att förse fabriken med en stor del av den värme och vattenånga man behöver i tillverkningen. Den värme som man själv inte kan ta till vara köps av ett lokalt bolag och distribueras ut till boende i närheten. Att man inte bara tar ansvar för det som tillverkas utan även hur man påverkar omgivningen visar att man på Lantmännen Ceralia tar sitt ansvar.

Efter avslutade rundvandringar och en lunch i deras personalrestaurang blev det sedan dags för oss att återvända till våra hemtrakter. För mig och mina kollegor på Vasaskolan så passade vi på att ägna oss åt lite fler personalvårdande aktiviteter genom att avsluta dagen med lite bowling och god mat.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

Grillad halloumi med polenta och avakadosalsa

Grillad halloumi med polenta, avokadosalsa och grillad paprika

Igår blev det vegetariskt till middag hemma hos oss, något som tyvärr inte händer alltför ofta. Mycket beroende på att jag har lite dålig fantasi och idétänk när det gäller just den typen av mat samt att det är lite svårt att sälja in hos familjens yngre representanter.

Istället för ris eller potatis så valde jag igår att laga till polenta. Polenta (italienska för majs) är små gryn som framställs av majskornets kärna. Av dessa kan man bland annat laga till en gröt eller som jag gjorde igår, en pudding som man sedan steker eller grillar på innan servering.

Som protein så valde jag att servera halloumiost, detta är en ost som har sitt ursprung på Cypern. Osten tillverkas av get- och komjölk, och har en lite gummiaktig karaktär med en tydlig sälta i smaken. Den lämpar sig utmärkt att grilla eller steka då den inte smälter utan istället får en krispig yta.

Grillad halloumi

1 hel halloumi per portion

Dela halloumin på mitten längs med och lägg den sedan på grillen på mellanvärme. Vänd den när sidan mot grillglöden börjar få en gyllenbrun yta, gör likadant med den andra sidan. När osten börjar mjukna så är den klar och bör serveras direkt då den kallnar ganska fort.

Polenta

(4 portioner)

1 liter vatten

1 msk salt

3 dl polentagryn

2 st vitlöksklyftor

1 st röd chili

1 msk rapsolja

½ dl hackad bladpersilja

rapsolja till stekning /grillning

Koka upp vattnet tillsammans med salt i en kastrull som rymmer minst 2 liter. Under tiden som vattnet värms finhacka vitlök och chili. Bryn detta i oljan tills löken fått en fin färg.

När vattnet kokat upp rör då ner polentagrynen och sänk värmen på plattan. Låt nu grynen koka på svag värme i ca 5 minuter under omrörning. När polentan börjar tjockna och likna en gröt tillsätt då den brynta vitlöken och chilin tillsammans med hackad persilja. Smaka av med ev mer salt.

Häll upp den färdiga blandningen i en värmetålig form, polentan bör ha en tjocklek på ca 2 cm när den ligger i formen. Låt sedan polentan svalna i rumstemperatur. 

Så här långt kan man förbereda sin polenta i förväg, man kan förvara den i kylen om man ska servera den senare under dagen eller nästa dag. Det går även att spara polenta i frysen för stekning vid ett senare tillfälle, men dela upp den i portionsbitar innan du fryser in den.

När det är dags att steka eller grilla polentan dela då upp den i åtta bitar (2 per portion) och pensla dessa på båda sidor med rapsolja innan de tillagas. Jag valde att grilla mina eftersom jag ändå hade halloumi som skulle grillas.  Grilla polentan ca 5 minuter på varje sida så att den blir ordenligt genomvarm innan servering, det som är viktigt att tänka på är att polentan är lite skör innan den blivit ordenligt varm så var försiktigt när den ska vändas.

Avokadosalsa

(4-6 portioner) 

1 st rödlök

2 st vitlöksklyftor

4 st salladslökar

2 st tomater

2 mogna avokado

1 msk citronsaft (1 citron)

2 tsk sambal olek

1 msk flingsalt

Denna salsa görs från början till slut på skärbrädan med hjälp av en stor och vass kniv. Börja med att finhacka rödlök och vitlök, strimla därefter salladslökarna. Tärna därefter tomaterna samt avokadon. Blanda nu samman dessa ingredienser på skärbrädan och hacka ihop dem med hjälp av kniven under 1-2 minuter. När det börjar bli en finhackad salsa tillsätt då citronsaften, sambal olek samt flingsalt. Blanda ihop alltsammans ytterligare en gång genom att fortsätta hacka salsan med kniven. Låt salsan stå en stund innan servering så att smakerna binds samman.


Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sett att se när nya recept dykt upp samt att det ibland dyker upp lite små tips och annat på sidan. http://www.facebook.com/Skolkocken

Makaronpudding Italiano med kyckling och bacon

Inte alltför sällan så blir det lite makaroner över när man kokar det så när jag gick igenom resterna i frysen så hittade jag tre olika burkar med varsin skvätt makaroner. Därför blev dagens matlagningsuppgift att förvandla dessa till en god middag. Första tanken var en klassisk makaronpudding men jag hade ingen rökt skinka hemma så det blev till att leta vidare i frysen. I köttlådan fanns det några kycklingfilér och ett paket bacon så de fick utgöra proteinet och tillsammans med litet andra ingredienser fick denna rätt en italiensk touch.

Makaronpudding Italiano med kyckling och bacon

(ca 4 portioner)

1 paket bacon (140 gram)

3 st kycklingfiléer (ca 350 gram)

2 vitlöksklyftor

svartpeppar

1 liter färdigkokta makaroner (eller annan pasta)

4 st salladslökar

15 st små cocktailtomater 

1 st mozzarella (125 gram)

1 dl riven ost 

1 tsk salt

1 msk fryst basilika (eller ½ dl färsk)

3 dl grädde

2 dl mellanmjölk

4 st ägg

2 msk ströbröd

1. Strimlad baconet och stek det i en varm stekpanna. När det börjar få lite färg och släppa fett lägg då i kycklingfilén som även den ska vara strimlad samt 2 pressade vitlöksklyftor. Krydda med svartpeppar, och låt det sedan bryna tills kycklingen är genomstekt och baconet blivit lite knaprigt. Lyft ur kyckling samt bacon och lägg det i en stor bunke. 
2. Strimla salladslöken och dela cocktailtomaterna i halvor. Häll ner dem i bunken tillsammans med de kokta makaronerna samt salt och basilika. Tillsätt därefter riven ost tillsammans med mozzarellan som delas för hand i små bitar.
3. Vispa ihop grädde, mellanmjölk och ägg till en äggstanning. Blanda sedan ner i bunken med övriga ingredienser. Häll upp hela blandningen i en smord ugnssäker form och avsluta med att strö över lite ströbröd.
4. Grädda gratängen på 200 grader i ca 40 minuter tills äggstanningen stelnat.

Rabarberpaj med kokostäcke

Hade turen att få lite rabarber av min granne som ändå bara skulle kasta dem på komposten så här blev det lite klimatsmart av det. Dessutom kan man snacka om närodlat när det kommer från huset bredvid.

Det först jag tänker på när jag får en bunt rabarber i knät är självklart rabarberpaj. Nu känns det lite tråkigt att göra en helt vanlig för att sedan blogga om det och den har väl dessutom de flesta ett recept på så här kommer en variant med kokos i smuldegen.

Rabarberpaj med kokostäcke

500 gram rabarber (ca 1 liter skivad)

1,5 dl strösocker

2 msk maizenamjöl (kan ersättas med potatismjöl)

100 gram smör

2 msk socker

1 tsk vaniljsocker

1 dl vetemjöl

1 dl havregryn

1 dl kokosflingor

Börja med att tvätta och skiva rabarbern. De jag fick var ganska grova så jag valde att skiva dem i ca 0,5 cm tjocka skivor, men har man sprödare så kan man dela dem i 1 cm tjocka skivor istället.

Blanda därefter dem med strösocker samt maizenamjöl. Lägg blandningen på botten av en ugnsfast form.

Smält smöret i en kastrull på spisen. När det smält tillsätt de torra ingredienserna och blanda väl. Bred ut smuldegen över rabarbern och sätt in formen i mitten av ugnen på 225 grader. Pajen ska stå inne ca 15 minuter tills fyllningen mjuknat och saftat sig samt att den fått en fin gyllenbrun färg.

Pajen blir extra god i sällskap av vaniljsås eller vaniljglass.