Så fredag förmiddag klev vi på en buss som skulle ta oss mot Värmdö och gårdsbesöket, vi var sammanlagt sju stycken från Danderyd samt att tre kollegor från grannkommunen Vallentuna hängde med på resan. Väl framme på gården möttes vi av Maria som skulle vara vår värd under besöket, hennes man Anders hade fullt upp med att gödsla åkrar belägna lite längre ut på Värmdölandet. Själva bondgården med stallarna är relativt nybyggd och stod klar 2010, därefter har man jobbat med att färdigställa betes- och åkermark runt gården. Gården ägs inte av Anders och Maria utan de arrenderar byggnaden med tillhörande marker. Men nog om gården, är man intresserad att veta mer om den finns det att läsa på hemsidan.
Det som jag tyckte var behållningen av besöket, förutom att se hur själva gårdsverksamheten bedrivs, var att få träffa Maria. Hon var verkligen en person som brinner för det hon gör och har förmågan att förmedla det till oss som besökare. Att driva en bondgård för henne handlar om att göra det med respekt för djuren, både när de lever och när de är döda. Att med gott samvete kunna sälja det som produceras på gården eftersom de vet att de gjort sitt bästa för att djuren ska leva ett gott liv fram till slakt. Gården är certifierad enligt Svensk sigill och produktion sker enligt de riktlinjer som finns för ekologisk produktion. Det som hela tiden framgick i det som Maria berättade för oss är att allt som sker på gården sker med djurens bästa i fokus. Man har exempelvis valt att hålla mindre antal djur i varje fålla än vad som är tillåtet eftersom de anser att det skulle bli för trångt för djuren. Istället för att i onödan använda sig av sådant som avmaskningsmedel och penicillin så arbetar de aktivt för att se till att risken för att djuren ska drabbas minimeras. Ett sätt är det faktum att de har en blandad besättning av nötdjur samt tackor. Att hålla dessa i växelvis betning på markerna gör att de betar olika grödor och på så sätt minskar mängden parasiter i markerna som kan drabba besättningarna. Korna äter de grödor som innehåller parasiter för tackorna och vice versa.
Något annat som är viktigt för dem som lantbrukare är att se till att vara självförsörjande i så stor utsträckning som det går. Man odlar sitt egna foder istället för att köpa in utifrån och man ser till att återanvända gödslet från den egna gården på åkrarna istället för att köpa in konstgödsel. På så sätt får man ett eget kretslopp och slipper vara beroende av andra.
Något som jag själv aldrig riktigt tänkt på är vilken tid det egentligen tar att producera det kött som jag köper in, både till skolköket och till hemmet. Från att kalven föds till den går till slakt så är det två år, om man sedan lägger till kons dräktighetsperiod så kan man räkna in ytterligare nio månader. Något att tänka på nästa gång man hanterar köttråvaran. Det kött som man producerar på gården säljs direkt till några utvalda butiker i Stockholmsområdet vilket det i sin tur innebär att det är sålt innan kalven går till slakt. Man bedriver även en viss egen försäljning på gården i form av färdigpackade köttlådor.
Jag vill avsluta detta inlägg med att än en gång skriva om den beundran jag har för det arbete som de gör på Malma gård. Att bedriva köttproduktion där det viktigaste inte är hur mycket man kan producera utan hur det görs gör att man med gott samvete kan köpa deras produkter. Det gör också att man börjar fundera över hur andra producenter går till väga, och varför alla inte kan göra på samma sätt? Så nästa gång det är dags att handla kött, oavsett om det är i små mängder eller i stora mängder, ta då en funderare över var köttet kommer ifrån och hur det producerats. Det kanske är bättre att köpa ett bättre och dyrare kött men göra det mer sällan än att köpa det billigare och göra det ofta. Om man själv inte betalar priset för kött producerat med omtanke så finns ju risken att djuren får göra det.
Och för dig som precis som mig arbetar med skolmat så tycker jag att du ska ta kontakt med Annika Unt Widell och själv se till att komma iväg på ett besök med dina kollegor. Att få besöka en bondgård av något slag, oavsett vad det producerar, är ett bra sätt att få insikt i vilket arbete som ligger bakom det som slutligen hamnar på tallriken. Att få förståelse för hela kedjan - från jord till bord. Och har du tur får du träffa någon som är lika engagerad i det hon/han gör som Maria är.
Eller
så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken
