International school meals day 2015 - a blog post in english

Me (in the middle) and two of my
colleagues, Yvonne and Gunilla

Here it is, my yearly english blog post. I, together with my collegues, have been taking part in International school meals day for the last two years. My first year at a different school and last year in this one. I apologize in advance if there is any words in this post that is misspelled or if some things I write don´t make sense, this isn´t my native language since I´m born in Sweden. Some of you might have read my post last year and will recognice most of the things I´m writing but for those of you who didn´t I will start with some basic fact, both about the Swedish school meal system and about the restaurant that I manage.

In the Swedish school law it states that every lunch is to be served free of charge to students from pre-school up to high school. This is something that has been going on since 1945, in the middle of 2011 the government added an amendment to the law that stated the meal should alse be nutritional.

The standard of Swedish school meals are were high and many kitchens has a standard when it comes to there food that is equal to an normal restaurant. If we go back 10 years many of the kitchens served industrial preperd products and the focus wasn´t on the quality. But since then many things have happened and now the best schoolkitchens tend to do as much as they can from scratch.

I´m headchef of a school restaurant in the region of Stockholm, Swedens capitol. The school called Fribergaskolan (Fribergaschool) is for students from the age of 13 to 15, secondary school, and each day we prepare lunch for 500 students. We serve between two to three diffent meals every day. One maincourse, one soup and one vegetarian meal. We have a big buffé with about seven different sallads and we bake our on bread.

The Whole team at Restaurant f

In the restaurant we are four people that work every day to make this possible, three of us fulltime and one that works during the lunchtime. We strive to make every lunch both nutritional and educational. Because we believe that the experience during the lunch should also be part of the students education. We serve dishes from our own culture but also from different cultures from around the world. The lunch should be an experience for all your senses. It should taste good, look good and smell good. And foremost it should give you enough energy to last the entire schoolday. Becouse if you don´t have the energy learning new things is so much harder. So the food we serve is the key to good education!



For us in Sweden it´s easy to forget the conditions for students in other countries. We are previliged to have a system that grants every student with the free meal during school days. A system that only exist in three countries around the world: Sweden, Finland and Estonia. Hopefully more countries will follow this system but in the meanwhile I hope that at least the students that can´t afford to buy there lunch should be offered some kind of meal during the day to give them enough energy to last through the school day. For many that could be the only meal they get, especially in poor countries with lot of poverty.

With that in mind the following discription of what we served our guests today might seem extravagant but since we have our system that has been establiced for so many years it´s possible for us to serve a meal that have restaurant standard. I as headchef has a calculated budget of 9.80:- Swedish crowns (ca 1,06 Euro or 1,2 USD) for each student per day that I can use to by groceries.

The meal we served today is a little bit extra just to celebrate the International school meal day but at the same time not that different from what we normaly serve.

For todays main dish we are serving owenbaked filet of rainbow trout with a roe- and herbsauce and steamboiled small potatoes. The rainbow trout is delivered to us fresh and is farmed in Åland, an island outside of Swedens coast. We make the sauce using sourcreme, creme fraiche, maionnaise, roe, dill, chives, lemonpeppar and salt.

The vegetarian dish this day was stuffed eggplant with a filling of tomatoes and lintels served with a tomatoesauce and steamboiled small potatoes.

Soup of the day was a Potatoe- and leeksoupe. The base for this soup is mashed potateos that was left over from yesterdays serving. A way to reduce waste and reuse leftovers. The soup is made of potatoes, milk, water, butter, leek, salt and peppar.

To complement these dishes we made our normal saladbuffé, containing at least seven different salads. To drink our guests can choose between organic milk or water. And we always serve bread and butter with every meal.

If you want to see more of what we do we have a facebookpage for the schoolrestaurant. We write everything in swedish so it can be diffucult to understand but we also take a lot of pictures and post them so maybe you can find some inspiration from them. You will find the facebookpage here: Restaurang F

If you won´t to now more and have questions about how we work and and about swedish school meals you can always contact me on my email: hakan.lundholm@edu.danderyd.se . And if you by some reason find yourself visiting Sweden and Stockholm your always welcome to pay us a visit.

Ps. If you wonder what the name of this blogg "Skolkocken" means in english it´s "Schoolchef"

I also have a facebookpage for the blog where you can find my blogposts but I also post links to other interesting things related to food in general and especially school meals. 

 http://www.facebook.com/Skolkocken

You can also find posts both on twitter and instagram under the name Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken http://instagram.com/skolkocken

White guide Junior - inte nominerad men väl omnämnd

Idag har jag spenderat dagen på White Guide Junior där några av det bästa Sverige har när det gäller skolmåltider premierades. Priser delades ut i sex kategorier och de slutliga pristagarna finns utspridda över hela landet. Mer om pristagarna och motiveringarna kan man läsa här.
Det som är bra med en sådan här dag är att alla de som sliter och jobbar för en bättre skolmat och som kommit en bit på vägen lyfts fram och även om man inte får ett pris för sitt jobb så har man blivit sedd för det man gör. Något som också är bra är att en sådan här gala blir en plats för alla att mötas och utbyta erfarenheter och idéer, det är sällan som skolköksmänniskor från hela landet har möjlighet att träffas.

Förutom att priser delades ut så lanserades även en guide där ett antal av de skolor som besökts av juryn under bedömningen finns med, närmare bestämt 90 av de totalt 300 som bedömdes. Dessutom lyfter man även fram en del andra personer som arbetar med skolmat förutom de som blivit nominerade i kategorierna.
Vi på Guldtuppen som är det skolkök jag ansvarar för hade anmält oss till tävlingen och hade besök av en jurymedlem. Tyvärr räckte inte vårt arbete till att bli nominerade bland de 20 främsta men vi finns dock med bland de 90 som anses tillräckligt bra för att vara med i guiden vilket är kul.

Sen har man även valt att lyfta fram ett antal kockar som inte nådde fram till topp 10 och nominerades till årets skolkock men ändå visat på bra kunskaper. Dessa är totalt 22 st till antalet inklusive de nominerade och där finns jag med som en av dem. Vilket känns både hedrande och kul. Något som sporrar till att göra ännu mer och ännu bättre.

Så med facit i hand har det varit en bra dag men många kontakter som knutits, många inspirerande föreläsare och många goda exempel som belönats för sitt goda arbete. Jag vill avsluta med att gratulera alla dagens pristagare och hoppas att vi möts igen nästa år på samma plats.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Skolkocken på grönbete

Fredag den 10 maj var en lovdag för eleverna på skolan jag arbetar på och sådana dagar brukar vi försöka göra något kul studiebesök, förra året åkte vi till Västerås och besökte Patric Gill på Sveaköket för att se hur man arbetar i en modernt sjukhuskök. När det var dags för årets besök hade en kollega till mig som är ansvarig för ett av de andra skolköken i Danderyd varit i kontakt med Annika Unt Widell på Skolmatens vänner för att se om det var möjlighet för oss att delta i projektet "Skolkockar på grönbete". Syftet med det projektet är att vi som arbetar med skolmat ska få en bättre förståelse för hela processen, att få möte de som dagligen arbetar för att producera grunden till de livsmedel som vi arbetar med i skolköken. Valet för vårt besök föll på en bondgård som heter Malma gård belägen på Värmdö. Ägarna Anders och Maria bedriver köttproduktion av nötdjur som är en korsning av Heerford och Black angus samt att de på gården har tackor/lamm av arterna Gute samt Svea.
Så fredag förmiddag klev vi på en buss som skulle ta oss mot Värmdö och gårdsbesöket, vi var sammanlagt sju stycken från Danderyd samt att tre kollegor från grannkommunen Vallentuna hängde med på resan. Väl framme på gården möttes vi av Maria som skulle vara vår värd under besöket, hennes man Anders hade fullt upp med att gödsla åkrar belägna lite längre ut på Värmdölandet. Själva bondgården med stallarna är relativt nybyggd och stod klar 2010, därefter har man jobbat med att färdigställa betes- och åkermark runt gården. Gården ägs inte av Anders och Maria utan de arrenderar byggnaden med tillhörande marker. Men nog om gården, är man intresserad att veta mer om den finns det att läsa på hemsidan.

Det som jag tyckte var behållningen av besöket, förutom att se hur själva gårdsverksamheten bedrivs, var att få träffa Maria. Hon var verkligen en person som brinner för det hon gör och har förmågan att förmedla det till oss som besökare. Att driva en bondgård för henne handlar om att göra det med respekt för djuren, både när de lever och när de är döda. Att med gott samvete kunna sälja det som produceras på gården eftersom de vet att de gjort sitt bästa för att djuren ska leva ett gott liv fram till slakt. Gården är certifierad enligt Svensk sigill  och produktion sker enligt de riktlinjer som finns för ekologisk produktion. Det som hela tiden framgick i det som Maria berättade för oss är att allt som sker på gården sker med djurens bästa i fokus. Man har exempelvis valt att hålla mindre antal djur i varje fålla än vad som är tillåtet eftersom de anser att det skulle bli för trångt för djuren. Istället för att i onödan använda sig av sådant som avmaskningsmedel och penicillin så arbetar de aktivt för att se till att risken för att djuren ska drabbas minimeras. Ett sätt är det faktum att de har en blandad besättning av nötdjur samt tackor. Att hålla dessa i växelvis betning på markerna gör att de betar olika grödor och på så sätt minskar mängden parasiter i markerna som kan drabba besättningarna. Korna äter de grödor som innehåller parasiter för tackorna och vice versa.
Något annat som är viktigt för dem som lantbrukare är att se till att vara självförsörjande i så stor utsträckning som det går. Man odlar sitt egna foder istället för att köpa in utifrån och man ser till att återanvända gödslet från den egna gården på åkrarna istället för att köpa in konstgödsel. På så sätt får man ett eget kretslopp och slipper vara beroende av andra. 

Något som jag själv aldrig riktigt tänkt på är vilken tid det egentligen tar att producera det kött som jag köper in, både till skolköket och till hemmet. Från att kalven föds till den går till slakt så är det två år, om man sedan lägger till kons dräktighetsperiod så kan man räkna in ytterligare nio månader. Något att tänka på nästa gång man hanterar köttråvaran. Det kött som man producerar på gården säljs direkt till några utvalda butiker i Stockholmsområdet vilket det i sin tur innebär att det är sålt innan kalven går till slakt. Man bedriver även en viss egen försäljning på gården i form av färdigpackade köttlådor.

Jag vill avsluta detta inlägg med att än en gång skriva om den beundran jag har för det arbete som de gör på Malma gård. Att bedriva köttproduktion där det viktigaste inte är hur mycket man kan producera utan hur det görs gör att man med gott samvete kan köpa deras produkter. Det gör också att man börjar fundera över hur andra producenter går till väga, och varför alla inte kan göra på samma sätt? Så nästa gång det är dags att handla kött, oavsett om det är i små mängder eller i stora mängder, ta då en funderare över var köttet kommer ifrån och hur det producerats. Det kanske är bättre att köpa ett bättre och dyrare kött men göra det mer sällan än att köpa det billigare och göra det ofta. Om man själv inte betalar priset för kött producerat med omtanke så finns ju risken att djuren får göra det.

Och för dig som precis som mig arbetar med skolmat så tycker jag att du ska ta kontakt med Annika Unt Widell och själv se till att komma iväg på ett besök med dina kollegor. Att få besöka en bondgård av något slag, oavsett vad det producerar, är ett bra sätt att få insikt i vilket arbete som ligger bakom det som slutligen hamnar på tallriken. Att få förståelse för hela kedjan - från jord till bord. Och har du tur får du träffa någon som är lika engagerad i det hon/han gör som Maria är.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Mina möten med de offentliga måltiderna i livet

Förutom att vara engagerad i mitt arbete och i den här bloggen så är jag även del av en nätverksgrupp. Vi kallar oss OM - Gruppen för offentliga måltider och syftet med gruppen är att dels utbyta erfarenheter och idéer med varandra men även att verka för en utveckling av de offentliga måltiderna.
Vi har en hemsida med en blogg där vi som ingår i gruppen delar med oss om våra tankar kring måltiderna och verksamheten i de offentliga köken. Denna gång föll lotten på mig att skapa ett inlägg och jag tänkte inte återge allt här men det handlar om mina minnen av offentlig mat under uppväxttiden. Om du är intresserad så hittar du inlägget här och kika gärna in på vår facebooksida, tycker du att det vi arbetar för är något viktigt så får du gärna gilla oss så vi får fler personer som stödjer vårt arbete.

Bloggen fyller 1 år – hipp hipp hurra!

Den 15 april 2012 så bestämde jag mig för att starta en blogg som hette ”Skolkocken”. Jag hade haft en blogg ”Restaurang Guldtuppen”, kopplat till skolrestaurangen jag ansvarar för, sedan oktober 2011 men kände att det var så mycket mer än bara det som hände i vår skolrestaurang som jag ville dela med mig av. Inläggen på den började bli mer och mer mina egna personliga tankar vilket jag kände att jag inte kunde skriva under Guldtuppens namn. Så sagt och gjort, jag skapade en blogg med namnet Skolkocken. Tanken var, och är, att kombinera recept från både köket hemma och skolköket med tankar om offentlig mat i allmänhet och skolmat i synnerhet. I början skrev jag på båda bloggarna men ganska snart så tog Skolkocken över och Guldtuppens blogg blev övergiven. Den finns fortfarande kvar för att inte inläggen ska försvinna men inga nya inlägg är gjorda sedan mitten av maj 2013.

När jag nu summerar det första året som Skolkocken funnits så gör jag det med glädje. Under detta år har jag producerat 303 inlägg, detta blir nummer 304, och majoriteten av dem är recept av olika slag. Det inlägg som visats flest gånger är ett recept på "Glacerade revben". Antalet sidvisningar på sidan är i skrivande stund 90744, hade en dröm om 100.000 under första året när jag började få många följare men man kan ju inte få allt. De flesta som läser bloggen bor i Sverige (ca 90 %) utöver det har de nordiska länder tillsammans med USA och Ryssland många läsare. Men ibland dyker det även upp mer udda länder i statistiken såsom Singapore, Dubai eller Kina.

Jag har även en facebooksida kopplat till bloggen, och har där 219 följare som tycker att det jag skriver är intressant. Förutom mina egna blogginlägg så försöker jag även tipsa om annat intressant på facebooksidan, så om du är trogen läsare av min blogg och ännu inte gillat den på facebook så tycker jag att du ska gå in och göra det. Jag finns även på twitter men där handlar det inte bara om mat utan även om livet i övrigt.

Förutom att detta år har gett mig respons på internet så har det även lett till att jag blivit inbjuden som en av medlemmarna i OM – Gruppen för offentliga måltider. Något som gett mig många nya kontakter och utvidgat mitt nätverk både på internet och i verkligheten. Jag har även blivit administratör för Föreningen Svenska Skolrestaurangers Framtid:s facebooksida. Ett nätverk för alla oss som på något sätt arbetar med skolmat.

Så när jag nu summerar detta år och allt som hänt under det så kan jag konstatera att det gett mig mycket när det gäller personlig utveckling, men förhoppningsvis även lett till att andra har haft nytta av det jag skrivit. Så med det i tankarna inleder jag imorgon år 2 som ”Skolkocken” och hoppas att ni som följt mig hittills fortsätter med det samt att nya följare hittar igen mig.

Mvh Håkan ”Skolkocken” Lundholm

Måndagsfenomenet - fortsättningen

Igår skrev jag ett inlägg om fenomenet med att elever alltid är mest hungrig dag efter lov eller helg, det så kallade "Måndagsfenomenet". Jag tyckte att det jag skrev var något som inte uppmärksammats ordentligt i den debatt som finns om barns matvanor. Nu visar det sig att det här är inget nytt som hänger ihop med dagens snabbmatssamhälle där fredagsmyset tagit över utan har funnits med i många år. Jag hade ett kort samtal med Annika Unt Widell på Skolmatens vänner efter att inlägget var publicerat och då berättade hon att detta fenomen föreläste hon om redan för 10 år sedan när hon arbetade som kostinformatör i Skånes skolor. Och jag kan tänka mig att det redan då existerat i ett flertal år eftersom hon tog upp det som en del i sitt föreläsningsmaterial. Jag har även märkt att de kommentarer jag fått att jag inte är den första och säkerligen inte den sista som arbetar med skolmat som lagt märke till detta. Ett sorgligt faktum som jag inte har någon bra lösning på. Hur ska vi lyckas förändra den trend av ökad konsumtion av "skräpmat" som pågår i vårt land. Det är lite intressant att samtidigt som det rasar en debatt om matens innehåll och ursprung så har gemene man inget problem med att stoppa i sig mat och andra livsmedel med tveksamt näringsmässigt innehåll. När alla trender går mot mer närproducerad, ekologiskt och gårdsmärkt mat med tydligt ursprung så sitter ändå de flesta familjer där på fredagen med tacos och andra hel/halvfabrikat. Men det är väl som det alltid har varit och alltid kommer att vara. De som redan har ett intresse för mat och livsmedel är även de som anammar de nya tankarna om ämnet medan de som egentligen har behovet lever kvar i gamla rutiner och vanor.

Som ansvarig för ett skolkök kan jag dock försöka bidra till att förändra dessa vanor. Alla som arbetar i offentliga kök som serverar mat till barn i alla åldrar kan vara med och förändra barnens preferenser. Om vi tillsammans erbjuder god och vällagad mat så kommer (förhoppningsvis) barnens matvanor att förändras. Vilket i sin tur ställer krav på föräldrarna att servera god och smakfull mat. Det här är inget som kommer att ske över en natt utan är ett långsamt och slitsamt arbete. Men om inte vi bidrar till denna förändringsprocess var ska då de nya preferenserna komma ifrån? Tillsammans kan vi göra en förändring, detta är något som jag fullt och fast tror på. Men det hjälper inte om det är några få här och där som gör det utan för att förändra en generations sätt att tänka kring mat och måltiden så krävs en massiv insats på alla fronter.

 Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Kost & näring ifrågasätter leverantörerna

Förra måndagen gjorde Kost & Närings ordförande Karin Lidén ett debattinlägg i DN där hon ifrågasatte de stora grossisterna Martin&Servera samt Menigos sätt att systematiskt ersätta beställda produkter av känt märke och ursprung mot produkter av okänt märke och ursprung, och sedan hänvisa till brist i lager. Avtala mellan kommuner och grossister har slutits i en upphandling där grossisten förbinder sig att leverera en viss vara från ett bestämt ursprungsland.
Det som Kost & Näring vill få till är ett tydligt regelverk för ursprungsmärkning och då även för sammansatta varor. Att kontrollerna av produkterna samordnas på EU-nivå, precis så gränsöverskridande som produkterna är så måste även kontrollen vara. Men främst handlar det om att grossisterna måste ta sitt ansvar och leverera det som kunden beställer.

Varje dag serveras det 3 miljoner offentliga måltider i Sverige, måltider som till stor del finansieras med skattemedel. Vi som arbetar i dessa kök har en ambition om att skapa god, näringsriktigt innehåller baserat på kända råvaror av god kvalitet. Men för att kunna göra det så måste vi ha tillgång till dessa. Det är underligt för mig att se att det finns en enkätundersökning framtagen av Kost & Näring där det tydligt framgår att de kostansvariga runt om i landet upplever att de inte får vad de beställt av sina leverantörer.

Någon måste börja ställa krav på leverantörerna och det bör ske i flera led.
- Kunden; vi som arbetar i köken måste vara uppmärksamma på att det som beställs också är det som levereras. Vi är de som är närmast produkten i kedjan och därför är det vårt ansvar att ställa krav på det som levereras till oss.
- Tjänstemän; här räknar jag in upphandlare, kostchefer m.fl. Det är de som har kontakten med leverantörernas representanter i samband med upphandlingar och uppföljningar. De måste ställa tydligare krav på vad som är acceptabelt när det gäller ersättningsvaror. Det måste även finnas en bra uppföljning gentemot köken för att säkerställa att det som handlas in är det som levereras.
- Politiker; här är det både på riks- och lokalnivå som kraven måste börja ställas. Det handlar om oerhörda summor av statliga medel som varje år går till de offentliga måltiderna. Då måste det även gå att ställa krav på att det som köps in för dessa pengar uppfyller de krav som finns. Det talas om Sverige som det nya matlandet och ett gott exempel på hur man kan jobba med bland annat fri mat i skolan. Men då måste ju inte bara fasaden vara fin utan helheten.

Både Martin&Servera samt Menigo har svarat på Karins artikel. Båda svarar att självklart jobbar det hårt med kvalitet och de har inga problem med högre krav på maten. De tycker till och med att de tillhör de pådrivande inom detta. Och de må så vara men samtidigt säljer de produkter som inte har hög kvalitet och av okänt ursprung.
Ingen av leverantörerna vill kännas vid att det finns ett problem med ersättningsvaror, man säger sig ha en god kommunikation med kunden och alltid ersätta med vara av liknande eller bättre kvalitet.
Jag har ingen dålig erfarenhet själv när det gäller ersatta varor men jag kanske har haft tur eller så ställer jag höra krav på dem som kund.
Om det båda som grossister skriver om sig och sitt sätt att arbeta stämmer med verkligheten så är jag den första att gratulera. Det innebär att de jobbar hårt för att säkerställa att det som vi som kund vill ha levererat finns att tillgå. Men om det bara är en skrivbordsprodukt som finns på papper så tycker jag att det är dags att de börjar lyssna på oss som kunder.

Sen tycker jag det är fegt av Menigo att i slutet på sitt inlägg vända skulden till oss som arbetar inom köken.

Bra mat kostar pengar men endast mer pengar löser inga problem. Rätt utbildad personal kan ta till vara på och beställa rätt råvaror och laga mat från grunden. Detta i sin tur kommer att gynna köksekonomin via mindre svinn och lägre råvarukostnader. På Menigo tycker vi det är glädjande att se den positiva utvecklingen som pågår i våra offentliga kök.

Hur tänkte de där egentligen? Först hävdar de att de inte gör något fel och sedan skyller de allt på kunskaperna hos de som varje dag kämpar för att skapa god och näringsriktig mat.



Läs Karin Lidéns debattartikel här:
Läs Martin&Serves svar: 
Läs Menigos svar:



Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Var går gränsen?

För några dagar sedan gjorde jag ett blogginlägg där jag lade en stor del av skulden för de livsmedelsskandaler som nu dyker upp på oss konsumenter. Det är i mångt och mycket vårt eget fel att produkter av låg kvalitet med dåligt innehåll från tveksamma råvaruförhållanden kan sälja i livsmedelsbutikerna. Men samtidigt var detta ingen ursäkt för producenterna att inte ta ansvar för vad de använder för råvaror när de skapar produkterna till livsmedelshandeln.

Men efter det har inte stormen bedarrat utan snarare eskalerat. Flera kedjor och grossister har plockat tillbaka produkter som producerats åt dem eftersom det finns risk för förekomst av hästkött. Det återtagande som jag tycker är mest talande för hur marknaden fungerar är de färsprodukter som tillverkats på licens åt Kungsörnen av Dafgård. Samma Kungsörnen som ingår i Lantmännen Ceralia som i sin tur ägs av de svenska bönderna. Samma fabrik som tillverkar deras färsprodukter är även den som tillverkat IKEA:s misstänkta köttbullar. En fabrik som ligger i Tjeckien och inte gör sina produkter på svenskt kött. Vad tycker de svenska bönderna om att ett företag som de äger får sina produkter tillverkade i ett land med en annan syn på djurhushållning?
Kungsörnens produkter riskerar dock inte att drabba någon vanlig konsument utan det handlar om produkter tillverkade och förpackade för storhushåll. Eller är det kanske tvärt om att det riskerar att drabba än fler eftersom det just är en storhushållsprodukt, en produkt som man själv som gäst inte kan välja var den kommer ifrån och hur den tillverkats.
Men gör färsrätterna själva då från grunden så slipper ni vara oroliga för vad de innehåller eller inte innehåller. Jo om det vore så enkelt men då kommer nästa larmrapport som den här gången handlar om köttfärs. 143 skolor runt om i landet som handlar av Menigo har fått salmonellasmittad blandfärs. Larmet kommer från företaget själv och baseras på deras egen provtagning. Men det som skrämmer mig mest i det hela är att de på Menigo på frågan var köttet kommer ifrån inte kan ge ett rakt svar. – Jag vet inte om det var svenskt, vi köper från hela världen och Sverige, säger Mie Fendert marknadschef på Menigo. Men om det inte själva på Menigo vet var råvaran kommer ifrån hur ska vi som storkökskonsumenter veta det?
Risken för att smittas av salmonella är relativt liten dock, om maten tillagas på rätt sätt och upphettas över 70 grader vid tillagning så föreligger liten eller ingen risk att smittas. Något som jag tror och hoppas att alla som arbetar inom skolrestauranger kan som ett rinnande vatten.  Men bara att risken finns där om det handhas på fel sätt är tillräckligt.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Att låta skolelever och pensionärer mötas i måltiden

När jag lästa morgontidningen idag så såg jag en kort artikel som gjorde mig glad. På Lillholmsskolan i Skärholmen består inte bara lunchgästerna av skolbarn utan även av pensionärer. Det är dietisten Kristina Andersson som har startat upp ett projekt för personer över 65 år. Många äldre människor lider av undernäring och detta projekt syftar till att ge dem möjligheten att få en näringsriktig lunch.
Men jag ser även den oerhört stora vinningen av att få in två helt olika generationer i matsalen. Jag är fullt övertygad att det skapar ett annat lugn i matsalen samt att man får ett fantastiskt social utbyte mellan grupperna. Tänk vilken pedagogisk möjlighet detta är för den äldre generationen att lära den yngre om hur det var förr.
Jag minns hur vi fick oväntat besök för drygt ett år sen hos oss på Guldtuppen. Det var en äldre herre som kom in och frågade om han fick äta lunch hos oss. Han hade själv varit elev på skolan när han var ung och tyckte det skulle vara trevligt att se skillnaden. Han dök upp i samband med att 1:orna kom in för att äta och satt kvar tills 6:orna gick. Det märktes tydligt att de elever som slog sig ner vid det bort han satt agerade på ett annat sätt under måltiden än deras kamrater vid borden bredvid. Jag frågade även några av dem vad de pratat om och som jag minns det rätt så hade han berättat mycket om hur det var när han var elev på skolan och viket skillnad det var mot nu.
Jag tänkte då att det skulle vara fantastiskt att kunna erbjuda detta varje dag, att bjuda in pensionärer att äta i skolmatsalen. Både för att de skulle få en bra näringsriktig måltid men även för det sociala som det innebär. Bollade tanken med några inom kommunen då men förstod att det fanns ganska många hinder att lösa, plus att vi redan som det är nu har det trångt under lunchen med bara skolelever.
Men jag gratulerar Skärholmen till att de provar detta och att det inte bara stannar vid ett projekt utan görs till något permanent. Sen hoppas jag att fler kommuner tar efter och ser nyttan i att ha föra samman skolomsorg och äldreomsorg, om så bara när det gäller måltiden. Även om måste finnas fler potentiella möjligheter till utbyte som båda generationerna kan ha nytta av.

Artikeln från SvD (130222)

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

"Skolmat i världsklass"

Det var titeln på den föreläsning som jag idag besökte. Den anordnas av livsmedelsverket och närmare bestämt "Nationellt kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg". Uppdraget till den kommer från Utbildningsdepartementet tillsammans med Skolverket och syftar till att klargöra vad tillägget i skollagen om matens näringsriktighet innebär i praktiken för oss som arbetar inom skolkök.

I informationen om denna så kunde man läsa: Våren 2013 anordnar Livsmedelsverket och Skolverket utbildning för dig som planerar och lagar skolmat. Innehållet fokuserar på det nya lagkravet på hur näringsriktig mat påverkar verksamheten och hur man kan få till bra och näringsriktiga skolmåltider som eleverna gillar.
 
Denna utbildning är kostnadsfri och ordnas vid 20 utbildningstillfällen landet runt varav 3 i Stockholm. Jag hade en tro att en sånt här tillfälle skulle locka många då den dessutom var gratis att gå på men jag blev lite förvånad då vi bara var ett 50-tal deltagare i en sal som tog minst det dubbla. Nu vet jag att detta tillfälle inföll under en vanlig skolvecka och de nästa två kommande kurserna i Stockholm är under sportlovsveckan. Men om utfallet är lika dåligt då så blir jag lite orolig, finns det inte en större vilja bland måltidspersonalen i denna region att öka på sina kunskaper?

Även om jag kan tycka att kursen innehöll mycket som jag redan kan och har tillförskansat mig på andra ställen så är det ändå nyttigt att få fräscha upp kunskaperna. Det är även ett ypperligt tillfälle att lära känna andra som arbetar med samma sak och knyta kontakter. Det jag saknade lite var att ingen av de två föreläsarna verkade ha en koppling till det praktiska arbetet i storkök. Många av de frågeställningar som de gav oss som åhörare kändes lite som om de talade till en klass nybörjare. Det kom även med vissa råd om praktisk matlagning där det var tydligt att de inte hade någon uppfattning om hur det går till i verkligheten. Men man kan väl inte få allt - att hitta någon med både de teoretiska kunskaperna i näringslära osv. samt de faktiska arbetet i ett kök kanske inte var det lättaste. Men det ideala hade väl varit att kombinera två personer med olika kunskapspooler.

Med mig från denna dag har jag lite nya funderingar och tankar som jag ska klura lite på innan jag tar det med ledningen på min skola. Det skulle vara kul och intressant om skolmåltiden blev en större del av den totala verksamheten. Att integrera den mer i undervisningen och bygga broar med kökspersonalen och lärandet. Vi sitter ju på en massa kunskaper om maten och måltiden som borde kunna nyttjas till mer än bara i skolrestaurangen. Det känns även skönt att efter en sådan här dag återigen kunna konstatera att vi gör ett bra arbete hos oss i vår verksamhet och att det bara är att fortsätta på vår inslagna linje. Det var även kul att de bilder vi bidragit med från Restaurang Guldtuppen till dagens bildspel väckte intresse och gav inspiration till övriga kursdeltagare.

Det jag tycker är viktigt om som inte får glömmas i sådana här sammanhang då fokuset tenderar att hamna på det som serveras på tallriken är att måltiden är så mycket mer. Det handlar om miljön man äter i, vilket bemötande man får av skolrestaurangens personal och att måltiden är en del av lärandet.
Vissa delar av detta togs även upp idag men jag har lever med uppfattningen att så länge man inte ser skolrestaurangen just som en restaurang med allt som det innebär så kommer man aldrig att uppnå sina mål. En god service kan förändra upplevelsen av skolmåltiden på många sätt, man kan lyfta okej mat till fantastisk med hjälp av god service.

Jag avslutar detta inlägg med lite intressanta fakta från dagens föreläsning:

Sverige, Finland och Estland är de enda länder i världen där skolmåltiden är en kostnadsfri del av skolans verksamhet

Skolmat serverades första gången i Sverige 1845
1973 blev var den obligatorisk i samtliga Sveriges kommuner 

Per år och elev spenderas det i snitt:
3400 kr på läromedel (inkl biblioteksböcker)
5500 kr på skolmåltider

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet skolkocken

https://twitter.com/skolkocken