Vart går gränsen - hur mycket ska ett skolkök hinna med?

Så här under påsken när jag har lyxen att få vara ledig lite extra eftersom vi inte har några gäster att servera mat till så är det lätt att börja reflektera över det vi gör i vår verksamhet och fundera kring vad som kan förändras och utvecklas. Under det senaste året har vi varit tvungna till att förändra vårt arbetssätt i skolköket jag ansvarar för pga min egen sjukskrivning till följd av diskbråck. I början var jag borta på heltid och därefter har jag successivt ökat min arbetstid med målet att vara tillbaka på heltid när maj månad tar sin början. Målet har dock hela tiden varit att vi ska laga maten själva och fortsätta minimera helfabrikaten, vilket gjort att vi fått se över hur vi kan hitta enklare metoder och även se över vad som kan plockas bort. Allt detta har gjort att frågan kring var gränsen för vad ett skolkök ska hinna med ligger?

Jag vill bara börja med att jag inte är emot att man lagar mat själv och från råvaror. (Hatar uttrycket från grunden då det är svårt att hitta en bra definition för vad det är). Jag är en stolt medlem av yrkeskåren kockar med målet att varje dag servera mat som lagats i ett kök nära matsalen med bra råvaror och en god omsorg både när det gäller smak och utseende.  Men det jag undrar över är hur långt man ska behöva sträcka sig i ett skolkök för att kunna säga att man lagar mat själv?

Skolmatssverige är fylld av ytterligheter. Från de kök som inte får eller inte kan stå och laga mat utan är förpassade till att öppna kartonger och laga mat på pulver (även om jag hoppas att de är ett utdöende släkte). Till de kök som gör så mycket man bara kan själva; allt från fonder och buljonger som kokas enligt konstens regler till smör som kärnas. Men vilka krav ska ställas på den personal som arbetar i ett skolkök? Vad förväntas de hinna med under en arbetsdag?

Jag har min bakgrund i restaurangbranschen och jag kan med säkerhet säga att den lunch som erbjuds på de skolor som sätter värde i bra skolmat håller en högre standard än lunchen på den privata sidan. Bättre råvaror, bättre tillagning och en större del matlagning.
Skillnaderna mellan offentliga kök och lunchservering på "krogen" är dock många. I skolköken är gästantalet ofta mycket högre per arbetande person. Råvarukostnaden är mycket lägre men förväntningarna och kraven är högre. Hos oss i skolköken finns inte valmöjligheten, man har ett ställe att äta på varje dag under sin skoltid (om man inte väljer att betala sin för sin mat utanför skolområdet). Vi har också flera grupper av svara mot, inte bara våra gäster utan även deras anhöriga samt andra intressenter som kommunal ledning och politiker.

Hos oss i den skolrestaurang jag ansvarar för tar vi vissa genvägar. Vi köper färdigmald köttfärs, färdigskivad korv och vi kärnar inte vårt eget smör. Alla buljonger kokar vi inte heller själva och vissa saker kommer på konserv. Vissa varor kommer i kartonger och det är inget vi skäms för. Däremot ser vi till att det som inhandlas är av hög kvalité och håller den standard vi satt för råvarorna. Om det finns något som vi inte kan eller vet hur vi ska förbereda själva på ett effektivt sätt så att det inte blir ett hinder i vår verksamhet är det då fel att handla en förberedd produkt från en producent? Måste man göra allt själv i köket för att få använda uttrycket "laga mat från grunden"? Är den frysta hackade löken så mycket sämre än den färska egentärnade? Det finns ju till och med fakta som säger att frysta grönsaker innehåller minst lika mycket näring som de färska grönsakerna.

Mycket av det här tycker vi inte är konstigt när vi går till mataffären och köper maten vi ska använda hemma i vårt egna kök. Men så fort det kommer till vad som serveras i skolkök och andra offentliga kök så ställs det helt plötsligt högre krav på innehåll och råvaror. Så mycket mer förväntas lagas och beredas av kökspersonalen. Är det rätt? Speciellt om man ser till att många av de som arbetar i dagens skolkök inte har mer grundutbildning i matlagning än de flesta hemmakockar. Det som däremot finns mycket av är erfarenhet av att arbeta i kök, men man kan inte använda sig av metoder i matlagning som man aldrig fått lära sig.

Sen måste man ställa sig frågan om det är rätt att vissa elever ska har turen att ha fått personal som har kunskap, tid och pengar för att laga maten på plats utifrån väl utvalda råvaror medans andra elever får mat serverat där den ekonomiska faktorn satt riktlinjerna och råvarorna samt tillredning kommer i andra hand.
Detta är dock inget som är enkelt att åtgärda och något som kommer att ta tid att komma tillrätta med. Jag tror tyvärr att denna skillnad i kvalitet och vad som serveras är ett nödvändigt ont som måste till för att lyfta frågan till högre instanser. Om inte några går i framkant och visar vad som kan göras med rätt förutsättningar så kommer inget heller att göras för att hjälpa de som inte har förutsättningarna. Jag hoppas att alla dessa pionjärer som visar sig på olika sätt i medier och annat inte tröttnar och tar slut innan förändringarnas vindar börjar blåsa på riktigt. Det krävs några eldsjälar för att få saker att börja hända men det krävs den stora massans kraft för att genomföra förändringarna i slutändan.

Men kom ihåg att det är inte vi som arbetar i köken som ensamma ska ta denna kamp, vi är ofta låsta av de förutsättningar som finns. Det är inte oss ni ska ställa kraven på utan de som skapar dessa förutsättningar. Vi behöver hjälp från andra för att ställa krav.

Sen måste jag bara väcka en tanke till innan jag avslutar blogginlägget. Hur är det med alla stjärnkrogar runt om i världen som hyllas när de arbetar med molekylär gastronomi som till stor del handlar om att använda sig av tillsatser för att omvandla det naturliga till något konstgjort. Är det någon som ställer krav på att de ska sluta använda tillsatser i maten? Men det var bara en passus i det hela.

Livsmedelsverket modell för tolkning av "lagat från grunden" riktad mot storkök.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Vegetariska världsdagen - dagen efter

I går var det den vegetariska världsdagen. En dag skapad för att lyfta fram den vegetariska kosten, men även för att uppmärksamma hur stor köttkonsumtion som finns i västvärlden. I Sverige är rekommendationen att man inte ska äta mer än 500 gram tillagat rött kött och charkuterier i veckan. Men i dagsläget äter mer än 70% av männen och 40% av kvinnorna en större mängd än det. Sedan 90-talet har den svenska konsumtionen av kött ökat med 40%. Så något måste göras för att vända dessa siffror och där kan vi som arbetar i skolkök bidra genom att visa att det finns god och näringsriktig mat baserad på vegetabiliska produkter. Så när det nu var denna vegetariska världsdag så hade jag en förhoppning att få se flera goda exempel från de skolrestauranger jag följer på facebook och instagram. Och jag blev både glad och besviken på samma gång. Det var många som passade på att servera en vegetarisk huvudrätt men när det kom till vad den bestod av så var det skiftande utbud. Allt från mat lagad från grunden till de färdigköpta potatisbullarna.

Hos oss på Restaurang F har vi bestämt att vi en gång i veckan ska ha en vegetarisk huvudrätt. Egentligen inget konstigt i sig, vi har ju en dag där fisken är huvudråvara osv. Det viktiga är egentligen att inte lägga för mycket fokus på det, inte basunera ut att idag är det minsann vegetariskt, i vissa fall kanske man till och med skriver att man har en köttfri dag. Brukar ni göra det när ni har fisk på menyn? För det är ju också en köttfri dag.
Många av landets skolrestauranger gör som vi och serverar riktig vegetarisk mat där ex baljväxter av olika slag utgör proteinkällan. En väg som möter en del motstånd, en väg som kräver att man kämpar lite för att nå fram till gästerna och en väg som kräver en övertygelse om att det man gör är bra. Sen finns dem som kör fuskvägen, de som passar på att säga att man har vegetariskt när det är pannkaka eller potatisbullar på menyn. Och sist ut har vi de som kör genvägen och det är den som det här blogginlägget egentligen handlar om. De som väljer att servera färdiga produkter som ser ut som och smakar som kött/fisk/fågel, gärna med ett tjockt lager panering på. Gärna med ett namn som inte signalerar om att det är en vegetarisk rätt.
Om man går till en vuxen människa som valt att bli vegetarian och frågar om de vill ha något som ser ut som och smakar som kött så är jag ganska säker på att det säger nej. Så varför envisas då producenterna med att tillverka dessa produkter? Jo för att det finns en massa kunder där ute som hittat ett enkelt substitut för det som plockats bort från skolmenyn i ivern att hänga med i utvecklingen. Att när man inte kan ha kött på menyn så letar man fram en produkt som man tror att barnen kommer att gilla istället, det bästa är om de inte märker att den är vegetarisk för då har man ju lurat dem att äta något som är nyttigt och bra för miljön. Men har man nått fram då? Har man fått dem att inse att det inte är så dumt att äta vegetariska alternativ? Nej, man har bara lurat dem för stunden.
Dessutom så är det ofta helfabrikat det handlar om. Färdiga produkter som bara är att lägga upp i bleck, stoppa in i ugnen och sedan servera till gästerna. Ingen egen matlagning, ingen egen omsorg och ingen egen kunskap om hur man lagar bra och god vegetarisk mat krävs. Befinner man sig i det läget tycker jag man ska ta sig en funderare vad målet med den vegetariska måltiden är. Om den inte har ett större syfte än att få in en vegetarisk rätt i veckomenyn. Kan det inte vara så att det är meningen att vi inom skolköken har en uppgift att skapa en förståelse för varför man lagar vegetarisk mat, att grönsaker och baljväxter faktiskt kan vara goda utan att det finns en gnutta kött med i bilden.
Så kasta ut det där vegetariska kopiorna av animaliska produkter och börja fundera på vilken riktig vegetarisk mat ni kan erbjuda. Jag vet att det inte är lätt att göra, jag har varit i er sits men när vi tog beslutet att laga mat från grunden hos oss när det kom till färsbiffar, köttbullar och annat så kunde vi inte lägga fram industritillverkade biffar eller nuggets gjorde på vegetabilier. För något som jag också upptäckt är att ingrediensförteckningen på dessa färdiga vegetariska produkter har en tendens till att vara "värre" än de som finns på de animaliska produkterna. Så tveka inte nu utan ta steget fullt ut och ersätt det färdigköpta med härliga egenlagade vegetariska rätter. Har ni svårt att hitta på något bra själv så svämmar internet över att goda exempel! Och man behöver inte börja med att göra egna biffar det första man gör, satsa istället på en god pastasås eller varför inte en mexikansk böngryta.

Kikärtsbiffar
(Malda kokta kikärtor, kokt couscous, ägg, vitlök, chili, persilja, salt och peppar)

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter och instagram under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken http://instagram.com/skolkocken

En dag i skolbänken samt vikten av service och bemötande

Idag har jag tillsammans med kollegor från Danderyd samt våra grannkommuner Vaxholm, Österåker och Norrtälje suttit i skolbänken. Ämnet för dagen var "Service och bemötande", ett kärt ämne för mig och något som jag tycker är lite eftersatt när det gäller fortbildning inom offentliga verksamheter.
Om man ser till helheten av den verksamhet vi bedriver i skolrestaurangen hos oss på Fribergaskolan och Restaurang F så är maten bara en liten del jämfört med de som innefattas i service och bemötande. Vi ägnar oss självklart åt lite annat också som ex att följa de regler vi har för hygien (ämnet för morgondagens utbildning förresten). Men just det här med service blir mer och mer en betydande del av det dagliga arbetet. Allt från hur vi bemöter varandra i arbetsstyrkan till hur vi bemöter våra gäster, besökare och andra intressenter. Hur vi förmedlar det vi ägnar vårt dagliga arbete åt är också en viktig del av detta och där är vår facebooksida den främsta portalen, men även den skriftliga informationen i matsalen i form av menyer m.m. är lika viktig. Hur vi ser ut, uppför oss och bemöter våra gäster är lika viktigt. Men även sånt som hur vi planerar vår verksamhet, hur vi ser till att maten finns framme i tid och att den håller en god kvalitet är viktiga delar. Men det finns självklart mer än så man måste arbeta med för att helheten ska fungera.
Så om man inte väger in allt detta och istället tror att det är det som ligger på tallriken som är det viktiga för våra gäster och inget annat så kommer vi snart att upptäcka att vi får missnöjda gäster hur god mat vi än gör. Det är bara att gå till sig själv och fundera hur man vill att en restaurangupplevelse ska vara. Att det är helheten som utgör minnet av besöket och att bemötandet är minst lika viktigt om inte viktigare än vad som serverades. En god service kan lyfta en sämre matupplevelse men god mat kan sällan göra motsatsen med dålig service.
Så mitt råd till alla som arbetar med offentliga måltider är att ni ska börja fundera över helheten i det ni erbjuder era gäster. Att det inte bara är maten som är det som resurserna ska satsas på. Nästa gång det är dags att kika på utbildningar så kanske man ska titta utanför utbudet som gäller själva maten och istället satsa pengarna på något som rör service och bemötande. Och då handlar det inte bara om att man ska vara trevlig och le mot gästerna, service är så mycket mer.

Dagens föreläsare Maria Wilbois

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter och instagram under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken http://instagram.com/skolkocken

Skolkocken på grönbete

Fredag den 10 maj var en lovdag för eleverna på skolan jag arbetar på och sådana dagar brukar vi försöka göra något kul studiebesök, förra året åkte vi till Västerås och besökte Patric Gill på Sveaköket för att se hur man arbetar i en modernt sjukhuskök. När det var dags för årets besök hade en kollega till mig som är ansvarig för ett av de andra skolköken i Danderyd varit i kontakt med Annika Unt Widell på Skolmatens vänner för att se om det var möjlighet för oss att delta i projektet "Skolkockar på grönbete". Syftet med det projektet är att vi som arbetar med skolmat ska få en bättre förståelse för hela processen, att få möte de som dagligen arbetar för att producera grunden till de livsmedel som vi arbetar med i skolköken. Valet för vårt besök föll på en bondgård som heter Malma gård belägen på Värmdö. Ägarna Anders och Maria bedriver köttproduktion av nötdjur som är en korsning av Heerford och Black angus samt att de på gården har tackor/lamm av arterna Gute samt Svea.
Så fredag förmiddag klev vi på en buss som skulle ta oss mot Värmdö och gårdsbesöket, vi var sammanlagt sju stycken från Danderyd samt att tre kollegor från grannkommunen Vallentuna hängde med på resan. Väl framme på gården möttes vi av Maria som skulle vara vår värd under besöket, hennes man Anders hade fullt upp med att gödsla åkrar belägna lite längre ut på Värmdölandet. Själva bondgården med stallarna är relativt nybyggd och stod klar 2010, därefter har man jobbat med att färdigställa betes- och åkermark runt gården. Gården ägs inte av Anders och Maria utan de arrenderar byggnaden med tillhörande marker. Men nog om gården, är man intresserad att veta mer om den finns det att läsa på hemsidan.

Det som jag tyckte var behållningen av besöket, förutom att se hur själva gårdsverksamheten bedrivs, var att få träffa Maria. Hon var verkligen en person som brinner för det hon gör och har förmågan att förmedla det till oss som besökare. Att driva en bondgård för henne handlar om att göra det med respekt för djuren, både när de lever och när de är döda. Att med gott samvete kunna sälja det som produceras på gården eftersom de vet att de gjort sitt bästa för att djuren ska leva ett gott liv fram till slakt. Gården är certifierad enligt Svensk sigill  och produktion sker enligt de riktlinjer som finns för ekologisk produktion. Det som hela tiden framgick i det som Maria berättade för oss är att allt som sker på gården sker med djurens bästa i fokus. Man har exempelvis valt att hålla mindre antal djur i varje fålla än vad som är tillåtet eftersom de anser att det skulle bli för trångt för djuren. Istället för att i onödan använda sig av sådant som avmaskningsmedel och penicillin så arbetar de aktivt för att se till att risken för att djuren ska drabbas minimeras. Ett sätt är det faktum att de har en blandad besättning av nötdjur samt tackor. Att hålla dessa i växelvis betning på markerna gör att de betar olika grödor och på så sätt minskar mängden parasiter i markerna som kan drabba besättningarna. Korna äter de grödor som innehåller parasiter för tackorna och vice versa.
Något annat som är viktigt för dem som lantbrukare är att se till att vara självförsörjande i så stor utsträckning som det går. Man odlar sitt egna foder istället för att köpa in utifrån och man ser till att återanvända gödslet från den egna gården på åkrarna istället för att köpa in konstgödsel. På så sätt får man ett eget kretslopp och slipper vara beroende av andra. 

Något som jag själv aldrig riktigt tänkt på är vilken tid det egentligen tar att producera det kött som jag köper in, både till skolköket och till hemmet. Från att kalven föds till den går till slakt så är det två år, om man sedan lägger till kons dräktighetsperiod så kan man räkna in ytterligare nio månader. Något att tänka på nästa gång man hanterar köttråvaran. Det kött som man producerar på gården säljs direkt till några utvalda butiker i Stockholmsområdet vilket det i sin tur innebär att det är sålt innan kalven går till slakt. Man bedriver även en viss egen försäljning på gården i form av färdigpackade köttlådor.

Jag vill avsluta detta inlägg med att än en gång skriva om den beundran jag har för det arbete som de gör på Malma gård. Att bedriva köttproduktion där det viktigaste inte är hur mycket man kan producera utan hur det görs gör att man med gott samvete kan köpa deras produkter. Det gör också att man börjar fundera över hur andra producenter går till väga, och varför alla inte kan göra på samma sätt? Så nästa gång det är dags att handla kött, oavsett om det är i små mängder eller i stora mängder, ta då en funderare över var köttet kommer ifrån och hur det producerats. Det kanske är bättre att köpa ett bättre och dyrare kött men göra det mer sällan än att köpa det billigare och göra det ofta. Om man själv inte betalar priset för kött producerat med omtanke så finns ju risken att djuren får göra det.

Och för dig som precis som mig arbetar med skolmat så tycker jag att du ska ta kontakt med Annika Unt Widell och själv se till att komma iväg på ett besök med dina kollegor. Att få besöka en bondgård av något slag, oavsett vad det producerar, är ett bra sätt att få insikt i vilket arbete som ligger bakom det som slutligen hamnar på tallriken. Att få förståelse för hela kedjan - från jord till bord. Och har du tur får du träffa någon som är lika engagerad i det hon/han gör som Maria är.

Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

 

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken

Måndagsfenomenet - fortsättningen

Igår skrev jag ett inlägg om fenomenet med att elever alltid är mest hungrig dag efter lov eller helg, det så kallade "Måndagsfenomenet". Jag tyckte att det jag skrev var något som inte uppmärksammats ordentligt i den debatt som finns om barns matvanor. Nu visar det sig att det här är inget nytt som hänger ihop med dagens snabbmatssamhälle där fredagsmyset tagit över utan har funnits med i många år. Jag hade ett kort samtal med Annika Unt Widell på Skolmatens vänner efter att inlägget var publicerat och då berättade hon att detta fenomen föreläste hon om redan för 10 år sedan när hon arbetade som kostinformatör i Skånes skolor. Och jag kan tänka mig att det redan då existerat i ett flertal år eftersom hon tog upp det som en del i sitt föreläsningsmaterial. Jag har även märkt att de kommentarer jag fått att jag inte är den första och säkerligen inte den sista som arbetar med skolmat som lagt märke till detta. Ett sorgligt faktum som jag inte har någon bra lösning på. Hur ska vi lyckas förändra den trend av ökad konsumtion av "skräpmat" som pågår i vårt land. Det är lite intressant att samtidigt som det rasar en debatt om matens innehåll och ursprung så har gemene man inget problem med att stoppa i sig mat och andra livsmedel med tveksamt näringsmässigt innehåll. När alla trender går mot mer närproducerad, ekologiskt och gårdsmärkt mat med tydligt ursprung så sitter ändå de flesta familjer där på fredagen med tacos och andra hel/halvfabrikat. Men det är väl som det alltid har varit och alltid kommer att vara. De som redan har ett intresse för mat och livsmedel är även de som anammar de nya tankarna om ämnet medan de som egentligen har behovet lever kvar i gamla rutiner och vanor.

Som ansvarig för ett skolkök kan jag dock försöka bidra till att förändra dessa vanor. Alla som arbetar i offentliga kök som serverar mat till barn i alla åldrar kan vara med och förändra barnens preferenser. Om vi tillsammans erbjuder god och vällagad mat så kommer (förhoppningsvis) barnens matvanor att förändras. Vilket i sin tur ställer krav på föräldrarna att servera god och smakfull mat. Det här är inget som kommer att ske över en natt utan är ett långsamt och slitsamt arbete. Men om inte vi bidrar till denna förändringsprocess var ska då de nya preferenserna komma ifrån? Tillsammans kan vi göra en förändring, detta är något som jag fullt och fast tror på. Men det hjälper inte om det är några få här och där som gör det utan för att förändra en generations sätt att tänka kring mat och måltiden så krävs en massiv insats på alla fronter.

 Du har väl gillat min sida på Facebook. Ett enkelt sätt att se när nya recept och andra blogginlägg lagts upp samt att det ibland dyker upp lite små tips, länkar och annat på sidan.  

 http://www.facebook.com/Skolkocken

Eller så hittar du mig på twitter under namnet @Skolkocken

https://twitter.com/skolkocken