Nu tänker nog några att det är lite fuskigt att de ska få äta sin lunch helt gratis men då har ni inte upplevt hur det är att äta mat tillsammans med en klass på 30 elever. På en sådan klass är det oftast två pedagoger som har rätt att äta "gratis", men det innebär inte att de i lugn och ro kan sitta och diskutera sinsemellan som man gör under en normal lunch med arbetskamrater. Istället handlar det om att man från att man kommer in i matsalen ska både fungera som förebild, utbildare och vakt. De ska hjälpa oss i matsalen med att se till att barnen äter en allsidig kost, att de tar sig tid att äta klart och att de inte tar mer mat än de orkar äta upp.
Tänk dig själv att slå dig ner i en matsal med 5-6 klasser med 25-30 elever i varje i åldern 7-13 som precis blivit utsläppta från en förmiddag av lärande. Jag kan lova att ljudnivån kan vara ganska hög ibland, och det här med att ta det lugnt och stilla ligger inte först i deras tankebanor. Skulle du vilja betala för att äta i den miljön och samtidigt ha kvar alla uppgifter som jag tidigare nämnde? Nej, trodde väl inte det.
På en del platser har man schemalagt lunchen som en lektion istället för starten på en rast. Detta gör att hela måltiden blir ett lärande samt att lunchen både påbörjas och avslutas i klassrummet. En lösning som gör att man mer tydligt kan vägleda eleverna samt att rasten som kommer direkt efter måltiden inte finns kvar, vilket i sin tur gör att de kan äta i lugn och ro istället för att skynda sig ut på lunchrast.
Den senaste tiden har det dykt upp lite artiklar på nätet där just den pedagogiska måltidens vara eller icke vara har behandlats. I några kommuner har man sedan länge plockat bort den och använt ekonomin som argument. De som äter med eleverna får betala en symbolisk summa och förväntas ändå fullgöra alla plikter. Det har i flera fall lett till att färre vuxna äter tillsammans med barnen vilket i sin tur gett effekten att mer mat slängs och den inkomst som man får in från personalen räcker inte för att täcka det svinn som skapas.
Nu senast har debatten till viss del handlat om vilka måltider som ska vara pedagogiska i förskolan. Lunchen tycker jag är en självklarhet att den även i fortsättningen ska vara pedagogisk. Hur ska man kunna lära små barn att äta rätt om man inte själv kan föregå med gott exempel. Att bara sitta bredvid barn som äter utan att själv inta en måltid kan enligt mitt sätt att se inte skapa någon form av förebild och måltidskunskap för barnen. Däremot så kan jag förstå tanken med att kanske inte alla måltider i denna verksamhet kan anses som pedagogiska. Men så länge barnen sitter ner och äter en måltid som ska vara fullvärdig (läs: frukost, lunch och middag) så bör denna även anses som pedagogisk enligt mitt tycke.
Den pedagogiska måltiden regleras av en skattetext och där framgår det inte vilka måltider som ska innefattas utan det handlar om vilken roll den person som äter i matsalen har.
2.2.4 Undantag från beskattning av kostförmån
Fri eller subventionerad måltid för personal vid skola, daghem och fritidshem är skattefri om personalen vid måltiden har tillsynsskyldighet för barn under skolmåltid, eller i samband med s.k. pedagogisk måltid. Detsamma gäller kost för vårdpersonal som vid måltiden har tillsynsskyldighet för senildementa inom äldreomsorgen (prop. 1987/88:52 s. 62).
Här under så hittar du ett axplock av de artiklar jag hittade med en enkel sökning på google. Men det som slår mig när man söker på pedagogisk måltid är att många kommuner verkar ha någon form av symbolisk kostnad för de som äter i matsalen. Är det inte bättre att införa den fria måltiden för ett fastslaget antal personer/klass och istället ställa krav på dem i deras roll som förebilder? Barnen behöver inte bara undervisas i klassrummen, matsalen är även den ett pedagogiskt rum.
Som ni förstår så är jag starkt för den pedagogiska lunchens fortsatta existens och jag hoppas att de kommuner som plockat bort den ändrar sig och inser vikten av den.
 |
| (Bild lånad av "Skolmatsakademien Västra Götalandsregionen") |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar